Hejsan Fragbite.....


Jag vill bara börja med att DETTA INTE ÄR EN MYT!! ALLA NAMN SOM ÄR MED HÄR ÄR PÅHITTADE..


Okej, vi börjar så här:


Det var en helt vanlig skoldag (vad jag kommer ihåg, hände i 6:an) när vi fick besök av några nya elever som skulle börja i vår klass. De steg in och "hon" kom in. Det var kärlek i första ögonblicken. Alla andra (tror jag ^^) tyckte inte hon såg särskilt speciell ut. Jag är ju såklart ganska feg när det gäller tjejer (ett problem jag fortfarande har ^^) och så blyg som jag var så lät jag bli att snacka med henne. Hon bytte klass till parallel klassen i 7:an och jag blev ju såklart ganska ledsen.


Men nu i åttan börjar det hända saker...


Hon går ju i mitt språkval och jag tänkte i början av åttans höst termin " Fan, nu jävlar ska jag fan ta och visa att jag gillar henne!" Så jag började lite smått med att bara snegla på henne (så hon märker det :D kanske inte var det bästa men men..) det var då jag berättade för mina kompisar om hur jag kände för henne.


Efter ett tag skrev jag ett brev till henne ( skriver INTE vad jag skrev... pinsamt as hell) och sa till mig själv att hänga efter lite efter språkvals lektionen så jag kunde ge den till henne (vi har det 3 gånger i veckan). Men det blev aldrig av och tiden gick.


Men min kompis visste vart hon brukade hänga (från och med nu kallar vi "hon" för Sara och min kompis för Sture) så han BOKSTAVLIGEN släpade mig dit, kände mig skit nervös. Hon var ju inne i grupp rummet medans vi var utanför. Jag kollade snabbt in och såg att som tur var ingen där, bara Sara och hennes 2 andra kompisar.


Sture sa till mig att gå in dit och snacka med henne men vafan, jag kunde knappt stå på bena! Så då hände det som inte fick hända. Sture klev in i rummet och sa till henne att komma lite. Jag tänkte på att kuta åt hellskotta men jag kunde inte röra bena


Hon klev ut och jag garva loss (HAR INGEN ANING VARFÖR) och jag gav henne snabbt lappen som jag hade skrivit. Jag sa till henne att inte visa lappen till någon annan. Hon klev in i rummet utan att läsa lappen med Sture (han ville se vad som stog). Efter det hörde jag garv inne i rummet (jag hade låtsades att jag gick därifrån) och fyfan vad jag skämdes ^^


Lektionen började snart och Sture kom snart in i klassrummet. Han sa att det jag skrev var jättebra och att jag hade kanske en chans att "vinna hennes hjärta". Jag fick ju lite hopp efter det


Men dagen efter på lunchrasten så såg jag och Sture Sara komma förbi. Sture frågade vad hon tyckte om brevet (var för generad som ni nog hajar). Hon sa att vi inte skulle passa ihop ( hon är ganska blyg inte bara när det gäller killar medans jag var ju inte särskilt blyg annars, bara mot tjejer) Det var början på LÅÅÅÅÅÅÅÅNG tortering och sorg ,dock höll jag mig undan från EMO-style (e HårdrockarN^)





Nu efter ett halvår:



Jag har inte snackat med henne eller äns sett henne i ögonen (eller hennes ansikte för den delen, tittar alltid åt ett annat håll när vi mötts av misstag på korridorerna. Jag försöker alltid undvika henne, ibland vågar jag inte ens gå till bibleoteket. Tänk om jag möter henne där? :S). och under språkvals lektionerna har jag börjat har jag blivit allt mer nervösare vilket leder till sämre betyg (OMFG??) och att jag blir allmänt störande under just den lektionen.


Men det är inte det värsta.....


Efter vinterlovet fick jag reda på att Sture hade blivit bombaderad av sms får Sara. Där skrev hon hur söt hon tyckte han var etc. (kan inte fatta... ) Givetvist brast mitt hjärta men Sture hade inga planer på att bli ihop med henne.... Inte för att det spelade någon roll för mig för det är det att hon gillar honom som jag störde mig på. Kan skriva ett helt A4 varför hon inte ska vara med honom. Också är jag allmänt schysstare. Kanske utseendet? Aja, jag kan ju inte tvinga någon att gilla mig.


Två veckor efter sportlovet reste Sture till egypten och kom tillbaka under en vecka, så tre veckor efter påsklovet så fick jag reda på att Sture och Sara var ihop. Min sorg blev fan för mycket och jag tänkte självmords planer etc. Jag var jävligt nära på att ta mitt liv (Det är bara det att jag har svårt att acceptera hennes nej... kanske för att det var första gången jag är riktigt kär? kan inte tänka mig någon annan än henne). Men en kompis märkte att jag var lite deppig, han sa att mitt liv knappt börjat. Det rörde mig verkligen och jag slutade tänka på självmord.


Men i onsdags (förra veckan) gjorde Sture slut. Han sa att "han inte pallade" och gjorde slut över msn. Jag blev lite gladare men jag insåg också att det inte skulle hjälpa mig att "vinna henne", jag visste att det var kört ändå.


Just nu har jag tappat intresset för Sara men jag tror det bara är tillfäligt. Så jag vänder mig till er, mina kära Fragbite bröder!


VAD SKA JAG GÖRA FÖR ATT BLI AV MIN NERVÖSITET NÄR HON GÅR FÖRBI MIG I KORRIDORERNA? JUST NU VILL JAG INTE HA NÅGONTING MED HENNE ATT GÖRA!


sist men inte minst: ÄR JAG FORTFARANDE KÄR I HENNE ELLER BARA EXTREMT BLYG? HAR NI VARIT I LIKNANDE SITUATION? HJÄLP MIG SNÄLLA!


Kan tänka mig att göra EDITS ifall något nytt händer!


//AdmiN^ @ Fragbite